Gammal artikel jag skrev 2010 som publiceras här som arkiv.

Jag är löjligt efter nu men jag plockar upp en diskussion som Sara Öhman och Anna Fransson skrev om 20-21 april. Något som diskuterades på SVT Debatt 20 april. Jag har själv inte sett debatten men tycker diskussionen som påbörjats är intressant. Delvis för att jag själv är en gammal 80-talist.

Med gammal 80-talist menar jag född tidigt 80-tal, -81 rättare sagt. Diskussionen om ungas arbetssituation var knappt påbörjad när jag själv klev ut på arbetsmarknaden. Vi var utan jobb men det var aldrig någon tyngd på den ekonomiska punkten.

För ett år sedan gjorde jag precis som Anna och Sara; blev upprörd efter en diskussion i Kvällsöppet med Lennart Ekdahl. Diskussionen då var just 80-talisternas syn på arbetssituationen. Då skrev jag följande:

Sitter och kollar på Kvällsöppet med Ekdahl. Johan Stäel von Holstein anses blind för finanskrisen. Ingen på andra sidan (Ida Gabrielsson, ordförande Ung vänster bl.a.) är över 30 och de bara skakar på huvudet när Johan påpekar att det bara är att köra på. Ingen bransch är mättad på jobb. Ut och jobba med nånting, jobba gratis. Kanske något du är bra på, och intresserad av. “Nä inte nu” tänker 80-talisterna.

Vad är det för representanter för “80-talisterna” de hittat? Visst befinner vi oss mitt i en finanskris. Det ska man veta om, men det är inget vi behöver skriva i pannan på varandra.

Herregud.

Mitt tips: sluta fega, gå in på en arbetsplats (skippa Arbetsförmedlingen, de är till för de som redan har jobb enligt mig) alla jobb är ett sätt att försörja sig och komma närmare sitt mål. Skäms inte över det.

När jag skrev det hade jag precis sagt upp mig. Jag hade vänner som blev uppsagda och jag valde att säga upp mig. För att göra vadå? undrar du frågande. För att satsa allt på en ny webbtjänst. Utan någon garanterad inkomst. Extremt lärorik period.

Det finns en blandad bild av unga idag och det finns en blandad attityd hos oss 80- och 90-talister. Jag ser inte lönen som ett problem. För mig är utvecklingsmöjligheter viktigare än lön. Jag har haft tider då jag tyckt jag är värd mer. Visst. Men jag har lärt mig att det handlar om tre saker. Visa vad man går för, hitta det man tycker är kul och att du som individ har all möjlighet att ta dig dit du vill.

Det enda som räknas är vad man gjort. Det gäller både i skolan och arbetslivet. Erfarenhet har högst värde.

Jag tycker som många andra att vi ska skippa jantelagen. Våga sticka ut hakan. Våga ha ett starkt självförtroende. MEN samtidigt inte stånga pannan blodig. Var ödmjuk. Hitta en lagom nivå. Sänk garden ibland och VISA vad du går för. Därefter kan man ta en diskussion. Kämpa för dig sak men gör det både med snack och verkstad.

Gå gången och snacka snacket.

Om det betyder ingen lön ett kort tag, för att visa vad du kan, GÖR det. Linus som jag tidigare bloggat om var strong nog och ställde sig med en skylt utanför Lunds centralstation. Underbart exempel som gav resultat. Söker du ett jobb där du saknar erfarenhet i delar av vad de söker. Hitta på nåt. Gör ett förslag. “Så här bör sveriges politiker visa sin webbnärvaro” skulle kunna vara ett sätt att pimpa en tjänst inom sociala medier och webbstrategier exempelvis.

Om du kan din sak och din arbetsgivare är human kommer det lösa sig. Det har det gjort för mig.