Jag har under perioder av mitt liv tänkt tanken att jag kan nå lycka vid en viss tidpunkt i livet.
Om jag jobbar tillräckligt hårt, om jag tränar & kommer i form, tjänar pengar, träffar vänner, reser… bockar av allt på listan. Då kommer jag bli en lycklig och ”glad person”.
Andra personer verkar tänka likadant för ibland får jag frågan ”är du lycklig?”. En fråga som kan vara svår att svara på tycker jag. Är det så svart på vitt?
Vad är egentligen lycka? Är det spänning/utmaning? Är det motivation? Är det att skratta?
Just i detta nu kan jag vara lycklig över vissa saker och olycklig över andra. Jag kan vara nöjd över mitt liv i allmänhet men missnöjd över det där telefonsamtalet jag aldrig tog.
Vad jag insett är att jag tror inte lycka, hur du än definierar det, är en punkt i livet som du kan nå. Det finns ingen som uppnått nivå 10 i lycka och som nu går runt och är konstant lycklig hela tiden.
Alltid vara lycklig
Jag tror inte ens det är så kul att alltid gå runt lycklig. Sorg eller nedstämdhet i livet är tufft, men det gör stunderna av lycka så mycket bättre. Det finns ett spektrum av mänskliga känslor och lycka är inte den enda känslan som är okej att ha. Du är inte trasig för att du inte är lycklig.
När jag känner mig stressad, ledsen eller arg försöker jag acceptera det. Det är normala och helt mänskliga känslor. Livet är en berg & dalbana och dina känslor kommer följa toppar & dalar.
Så istället för att tänka på hur mycket jag hatar att vara stressad, tänker jag på varför jag är stressad och inser att med tanke på situationen är det en helt normal reaktion.
Så istället för att ställa mig frågan ”är du lycklig?” försöker jag ställa mig frågor som:
- Varför gör jag det jag gör?
- Är jag stolt över det jag gör?
- Vem vill jag vara och jobbar jag mot det målet?
Lycka är inte en fas i livet du kan nå. Lycka är i stunden eller ögonblicket. Och när det inte är det, betyder inte det att du gör fel. Det betyder bara att du är mänsklig.