En artikel jag missat men som är läsvärd och får dig att tänka till, även om du inte är förälder.
Artikeln sammanställer data om dagens alltid uppkopplade tonåringar och deras skärmtid. Generation Z, eller iGen som den även kallas är generationen efter Millennials och är födda från mitten av 90-talet till mitten av 20-talet.
Du kan bland annat läsa:
Psychologically, however, they are more vulnerable than Millennials were: Rates of teen depression and suicide have skyrocketed since 2011. It’s not an exaggeration to describe iGen as being on the brink of the worst mental-health crisis in decades. Much of this deterioration can be traced to their phones.
Och:
The twin rise of the smartphone and social media has caused an earthquake of a magnitude we’ve not seen in a very long time, if ever. There is compelling evidence that the devices we’ve placed in young people’s hands are having profound effects on their lives—and making them seriously unhappy.
Men skribenten nämner även:
Of course, these analyses don’t unequivocally prove that screen time causes unhappiness; it’s possible that unhappy teens spend more time online. But recent research suggests that screen time, in particular social-media use, does indeed cause unhappiness. One study asked college students with a Facebook page to complete short surveys on their phone over the course of two weeks. They’d get a text message with a link five times a day, and report on their mood and how much they’d used Facebook. The more they’d used Facebook, the unhappier they felt, but feeling unhappy did not subsequently lead to more Facebook use.
Skribenten till artikeln, Jean M. Twenge är professor i psykologi vid universitetet i San Diego och har skrivit böckerna Generation Me och iGen.
Jag tycker artikeln är intressant oavsett vilken ställning man har i frågan. Alla bör reflektera över vad artikeln betyder utifrån sitt perspektiv.
Den äldre generationen har i alla år oroat sig för framtidens generationer. För tusentals år sedan var till och med Socrates orolig att nästa generation skulle ställa till det:
The children now love luxury; they have bad manners, contempt for authority; they show disrespect for elders and love chatter in place of exercise. Children are now tyrants, not the servants of their households. They no longer rise when elders enter the room. They contradict their parents, chatter before company, gobble up dainties at the table, cross their legs, and tyrannize their teachers.
Jag är lite försiktig med min åsikt. Vetenskaplig forskning kan också nyanseras men det är värt att påpeka att sanningen är komplex och passar inte enkelt in i en story.